Det var kallt imorse. Inte sådär olidligt kallt, men det var ändå kallt. Jag hade min halsduk på. Jag hade virat den flera varv, så pass mycket att den skymde min sikt ner mot marken.
Eftersom det var kallt så letade jag efter mina vantar med ena handen i min väska. Den var inte så full som den brukar vara, men jag hade ändå svårt att hitta vantarna. Tillslut hittar jag dem, lirkar upp dem genom väsköppningen och börjar vika upp dem (jag viker alltid in dem i varandra, så jag alltid hittar dem som par och inte en och en). Jag gör detta utan att titta – halsduken är ju ivägen. Jag möter 5-6 personer som går mot och förbi mig och samtliga tittar på mig och ler. Jag förstår inte riktigt varför. Jag märker sedan att det inte alls är mina svarta vantar jag håller på att trä på mina händer. Det är mina rosaprickiga strumpor…
(Jag har alltid ett par extrastrumpor i väskan ifall vi ska ha klinik i skolan och hade glömt att jag lagt in dem dagen innan)
Så började min tisdag. Hur går det för er?
Hahaa, härligt! Det hade jag velat se! 😀