Tessie-san

Alltså, det här var riktigt lattjo. Var ute och hade världens mysigaste middag med vänner igår. Det blev rätt sent och JP och jag trillade in genom dörren vid halv två i natt – vi tar resten i ett eget inlägg lite senare.

 

Jag kände mig därför rätt så okaxig imorse när klockan ringde. Vi skulle nämligen ha seminarium i dag i skolan och det betyder att jag, tillsammans med min grupp skulle upp och redovisa inför klassen. Det är alltid ett pirrigt moment att prata inför människor och jag ville helst bara dra täcket över huvudet när jag vaknade. Det är en grej att göra det när man mår hunky dory, men när man är lite bakis och skakis så är det en helt annan femma.

 

Jag kollade mailen i hopp om att jag skulle fått ett där det står att seminariet är inställt – hoppas kan man ju alltid. Jag snuddade vid tanken att få krypa ner i sängen igen – fy vad mysigt det hade varit. Men eftersom jag tar mina studier på allvar så sköt jag bort de tankarna och började fixa iordning mig. Tiden rinner iväg snabbt eftersom jag gör allt i slowmotion då jag är trött som en jag vet inte vad. Jag började därför få lite bråttom och har precis hämtat mina skor när Elin ringer. Jag tänkte först inte svara. Tänkte att jag får ringa upp henne när jag är ute och påväg istället, men jag svarade ändå. Då berättar hon att seminariet ÄR inställt! Jag trodde att hon skojade först. Men det visade sig att det stämde, vår lärare hade blivit akut sjuk.

 

Jag tycker självklart synd om vår lärare, men hur sjukt är inte det här? Den enda dagen jag är bakis på en ”viktig” dag i skolan så blir dagen inställd och jag kan krypa ner under det där underbara täcket trots allt. Så konstigt att jag flera gånger under morgonen tänkte den tanken, kollade ju även mailen för att dubbelkolla. Sen blir det så ett par minuter senare… Ah, det var lattjo!

 

 

 

Jag tänkte iallafall sova ett par timmar till, sen tar vi gårkvällen. PUSS