Paris, del 2
Måndagen var lika med Disneyland. Jag kan nog inte riktigt sätta ord på hur pirrig och förväntansfull jag var inför denna dag. Jag har alltid varit barnsligt förtjust i karuseller och berg-och-dal-banor så att få gå på Disneyland var en dröm som gick i uppfyllelse.
För att ta oss dit var vi tvungna att ta tunnelbanan. Varannat tåg var ”dubbeldäckare” med en under- och övervåning. Smidigt, det fick ju plats dubbelt så många människor. Det tog cirkus 30 minuter och förväntningarna var skyhöga.
Dagens väder började dock inte helt optimalt, med ösregn, men det hindrade inte oss. Vi köpte varsin regnrock och ställde oss istället i kön till Space Mountain. När jag fick höra att den hade minst en loop, började jag bli lite knäsvag. Jag älskar thrilling-rides, men det är klart det pirrar till lite extra när de innehåller loopar! Space Mountain är en berg-och-dal-bana som befinner sig inomhus (eller ja, in space) och eftersom man står och köar utomhus så kan man inte se hur den ser ut – vilket gör det mycket läskigare!
Jag skrek ett konstant skrik, från början till slut. Jag har aldrig hört ett sånt ljud tidigare (samma ton – samma styrka rakt igenom) och jag vet inte vart det kom ifrån. Efteråt så torkade jag tårarna av skratt. Den var så jävla värd de 40 minuterna vi stod ute i regnet och köade.
När vi kom ut så hade det slutat regna och solen hade börjat titta fram. Resten av dagen var det stekande sol. Allt var så vackert, med regnbågens alla färger. Jag träffade på Piff och var uppe i det berömda Disneyslottet uppe på kullen. Åt glass bredvid Alice i underlandet-trädgården och morsade på Zazo i skogen. Svårslagen dag!
Vi åkte även Indiana Jones-roller coastern, även den med en loop. Hurra – ännu mer kittel i magen. Jag tyckte dock att Space Mountain slog denna.
Vi var i parken hela dagen och slutade med en middag i solnedgången bredvid ”lilla Triumfbågen”, då vi kommit tillbaka till kärnan av Paris.
Dagen efter hade vi planerat in ett besök till Eiffeltornet. Denna gigantiska skapelse var så otroligt mäktig! Jag kunde knappt tro att det var sant när vi kom fram. Världens mest kända torn – och där står vi bara några meter ifrån. Jag fick nypa mig själv i armen för att jag skulle förstå att vi verkligen var där.
Vi fick höra att det var två timmar kö för att ta sig upp i tornet, men det skrämde inte oss. Jag har väntat en hel vår, vad gör då två små timmar till? Det gick mycket fortare än så och helt plötsligt så var det vår tur. Vi åkte upp till den andra våningen av tre, på ganska skakiga ben. Jag fick lite lätt svindel de första minuterna, men sen var det bara en ”wow-känsla”! Efter att ha tagit cirka tiotusen bilder så satte vi oss på serveringen och tog ett par kalla öl. Där kom lyckorus nummer tre. Herregud! Där satt vi i underbart väder, med den vi älskar mest i hela världen, i Paris, uppe i Eiffeltornet! Det var magiskt!
Efter ett par timmar så la vi oss i gräset nedanför och bara njöt. Njöt av värmen, av varandra och av Eiffeltornet. Jag försökte verkligen suga in allt för att få behålla den känslan länge.
Vi fortsatte dagen med att vandra vidare på Champs Elysees och se alla duktiga performers som uppträdde lite varstans. Vi gick från den ena uteserveringen till den andra och det var där någonstans som jag blev förälskad i staden. Att få spendera en weekend där med den man är kär i är något jag rekommenderar alla att göra. Om jag trodde att jag var kär i min fina kille innan, så är det inget mot vad jag är nu.
Påvägen hem gick vi förbi en enorm ”pelare” eller ”spets” som jag tyvärr glömt namnet på och vi var väl båda lite smått salongsberusade och humorn hade nått en helt annan nivå. Vi fick för oss att ta några hopp-bilder… Jag höll på att kissa på mig av skratt!
Onsdagen, som var den sista hela dagen, spenderade vi bl.a på Louvren. Det enormt stora museet ni vet, där självaste Mona Lisa finns. Det tar vi i nästa inlägg.