Tessie-san

SvD. Får ni den tidningen i eran brevlåda? Det får vi, även om vi aldrig har varit kund, kommer aldrig bli kund och har en text på vår dörr där det står klart och tydligt att vi ej vill ha oadresserad post eller tidningar. Men den kommer iallafall. Varje natt mot fredag kommer den. Det är ju en ganska stor och tjock tidning, så det låter dessutom ganska mycket när utdelaren trycker in tidningen i brevlådan – mitt i natten – varje natt mot fredag.

 

När vi precis hade flyttat hit så flög vi båda upp, livrädda av det plötsliga ljudet från ytterdörren. Första nyvakna tanke var såklart att det var någon som försökte göra inbrott. Gångerna efter det så flög jag upp, ursinnig, och slängde ut tidningen med en smäll i trappen och skrek att vi inte ville ha någon jävla tidning mitt i natten. Då slutade de komma… tills för någon vecka sedan.

 

Nu är utdelaren så slapp att han inte längre trycker in tidningen, näe han slutar mitt i. Sådär så den hänger halvt igenom – så att brevlådan står öppen och det är fritt fram för vem som helst att titta in hos oss. Nu har jag inte vaknat av ljudet de senaste gångerna, men märker det när jag sedan går upp och det känns som att dörren står öppen då man ser rakt ut i trappen. Så jag ringde till den där förbannade kundtjänsten – som förövrigt hade en onödigt lång kö (det var väl många som ville klaga antar jag).

 

När jag kommer fram så försöker jag behärska mig och inte skrika den stackars kundtjänsttjejen i örat – som försiktigt ber om namn och adress så att hon kan ”avbeställa” tidningen hos oss. Jag blir så trött! ”Och hur kommer det sig att vi behöver avbeställa något som vi aldrig tidigare beställt?” frågar jag. ”Ja, näe, men alltså.. det är ju ungefär som adresserad post” försöker hon med. ”Nej, det är det verkligen inte.” fortsätter jag. ”Det står varken mitt namn eller adress på den där tidningen, och om det står INGEN OADRESSERAD POST på min dörr så förväntar jag mig att era utdelare är så pass läskunniga att de låter bli att öppna upp min brevlåda, och låta den vara öppen med en jävla tidning jag inte vill ha, vareviga torsdagsnatt, okej?!”

 

Men nu är det löst och får jag en enda SvD-tidning genom min brevlåda så kommer jag springa efter och jaga utdelaren tills han lägger av.

 

 

Happ, fredag då mina vänner. Dags att vända det här humöret till en glad fredagskänsla istället. Är det förresten en sol jag anar där ute? Pepp pepp pepp!