Jag var inne på någon skvallerblogg nyss och läste att en av bloggarna det skvallras om nyligen blivit gravid och har lite svårt med det här att sluta röka. Jag gick då in och läste bloggarens kommentarer angående det inlägget. Flertalet handlade såklart om hur dumt det var av henne att fortfarande röka även om hon vet att hon bär på ett nytt liv, men det som chockade mig var det stora antalet kommentarer som skyddade hennes rökning och sa att hon varit så duktig att gå från si och så många ciggaretter om dagen till bara ett par få. Va? Någon hade tillochmed argumentet att ”hon faktiskt har varit storrökare sedan hon var 14 år, då är det inte så lätt att sluta”. Dubbel va? För det första är hon väl typ 18 år, så där sprack det argumentet om att hon skulle hållt på och rökt i evigheter.
Att röka är en vana. En jävligt dum vana, men det är faktiskt bara en vana, vilket man absolut kan sluta med. Speciellt om det gäller ett annat liv. Om jag var gravid och det fanns någonting jag älskade att göra/äta/dricka, och om detta på något som helst vis skulle kunna skada mitt barn så hade jag aldrig i livet fortsatt med det. På riktigt? Hur god kan en cigg vara om man riskerar att skada sitt ofödda barn?
Jag vet precis hur ”svårt” det kan vara att sluta. Jag rökte i tio år. Ett paket om dagen i tio år. Från att jag var 14 år gammal tills jag var 24 år. Jag fattar grejen med att det är gott och hur trevligt och socialt det kan vara. Men man är faktiskt starkare än vad man tror. Man kan sluta, helt och hållet, om man vill. Jag slutade – helt cold turkey – från ett paket Röda Prince ena dagen och ingenting alls dagen efter och sedan fortsatt så. Jag trappade inte ner med ett halvt paket, och sen två-tre om dagen, tillbaka till ett halvt paket för att det var stressigt den dagen osv osv.
Nej, jag slutade helt och har aldrig ens tagit ett enda bloss sedan den dagen. Det är över två år sedan nu. Jag gick dessutom igenom den absolut värsta tiden i mitt liv i detta skede, så skitsnack om att ”det inte passar att sluta röka för att man har det lite jobbigt i livet just nu”, är ju bara att glömma. Det är bara dåliga ursäkter!
Att inte kunna offra det lilla som att sluta röka för sitt barn – ja… min åsikt kommer aldrig ändra sig angående det. Jag tycker att det är fruktansvärt uselt. Jag tycker att det ska vara en självklarhet att göra allt för sitt barn, men också allt för sig själv. Varför utsätta sig för något så otroligt skadligt när vi idag 2013, verkligen vet vad riskerna är?
