Förutom den läskiga damen som bor i vårat trapphus så har vi haft problem med en granne. Den som bor precis över oss. Den familjen har ett barn som vi gissar precis lärt sig springa runt som en tok och gör det konstant – varje sekund, varje dag. När han/hon inte springer runt (med hälarna först) så kör den runt på en bil, fram och tillbaka, fram och tillbaka. Ibland non-stop i två timmar. Sen är det kulan, eller det låter mer som en järndank som rullas över hela golvet – tätt följt av den hälspringande ungen.
Vi är ganska trötta på den här familjen. Vi har varit och sagt till ett par gånger, ungen är som ett bovlingklot och vår kristallkrona klirrar till var och varannan dag. Inte okej alls. Till svar har vi bara fått ett nonchalant bemötande och fått höra att ”barn är barn”, och visst, det köper jag. Vi har andra familjer i huset vars barn gråter och skriker ibland, men det är inget man stör sig på. För barn är barn. Men stunden då barn blir tazmanska djävular så slutar det vara okej.
Om pappan (det är han som vi träffat) skulle stimulera sitt barn lite bättre så kanske inte barnet måste springa runt som en vilde hela dagarna. Just saying.
För någon helg sedan, då vi hade lite folk över. Absolut inget galet utan bara lite folk. Vi pratade och skrattade och dansade tillsammans. Inte med någon överdrivet hög musik eller så. Men plötsligt knackar det på dörren. Där står den här grannpappan med höjda ögonbryn och skriker att vi måste sänka musiken innan han ringer polisen. The what now? Det är så roligt, för vi har haft fester tidigare med mycket mer folk och högre volym och då har det aldrig varit några problem. Våran trapp har dessutom blivit ännu ungdomligare de senaste åren och vi är långt ifrån de som låter värst på helgerna. Detta var ju endast för att ge igen för att vi sa till honom om hans galna unge.
Och jag tycker att det är så tråkigt att det ska vara en spänd stämning mellan några grannar. Det är en sån onödig sak att lägga sin energi på. Jag bara önskar att de skulle flytta.
Så idag hände det. Jag kom hem från att ha handlat mat till middagen när det hängde en lapp nere vid ingången. De ska sälja! Tjohooo! JP hann inte ens komma innanför dörren innan jag sprang och berättade att de skulle flytta – han hade också sett lappen. Hurra! Nu får vi bara hålla tummarna för att den nya grannen inte är värre.
Har ingen passande bild idag så ni får istället se vad vi åt till middag. Köttfärssås med glasnudlar och haricots verts.
Nice! Hoppas de nya grannarna är bättre 🙂