Efter att ha pluggat näringslära i några timmar så stack jag och JP iväg på bio och såg Django Unchained. Har velat se den länge. Leonardo DiCaprio är ju faktiskt en av världens bästa skådisar, och sedan i en film av Quentin Tarantino – kan ju inte bli bättre? Det var en riktigt bra film, måste jag säga.
Dock väldigt grov då och då. Jag vet inte riktigt vad som har hänt med mig, jag kanske har blivit vuxen? Men jag klarar inte av att se sånna där grova saker. När någon blir skjuten i huvudet – så får man se det i detalj, i slow motion. Nää, inte min kopp med te precis. Så då blundade jag. Eller började pilla på min ring. Eller kolla ner i knät. Filmen var ganska grov, mest hela tiden. Så jag såg väl kanske 2/3 av den. Men dom delarna var riktigt bra. Och det var väl tur det!
Efter bion kände JP ett sug för att gå ut, men inte jag. Inte ens i närheten. Jag har haft så kul på senaste tiden att jag lovat mig själv en lugn helg den här helgen. Så jag myste ner mig under täcket, med cheez hearts och en bra film. När jag vaknade runt halv nio imorse – klarvaken och utan någon sprängande huvudvärk så känner jag mig extremt nöjd med mitt val. (vuxen igen?)
