Jag gjorde ju ett inlägg för inte alls så länge sedan om beroende, då jag pratade om min kärlek till Cola-zero. Det vore ju härligt om det var mitt enda beroende, men jag har faktiskt ett till.
Nämligen chips! Jag går verkligen efter Pringles ”once you pop, you can’t stop”. Jag kan inte bara ta en… Om ingen hindrar mig så sänker jag en påse på en halvtimme, utan problem. Helt sjukt! Jag älskar allt med chips. Det där knapret, saltet… Och om man tillsätter en dipp så kan jag inte kontrollera mig!
Jag antar att det är ett helt okej beroende om man jämför med andra hemskheter, så jag kanske ska vara rätt så nöjd ändå.
