Tessie-san

Vena Cava

Jag tror jag vet vad det är för ”fel på mig”. Ni vet ju att jag nämnt att jag de senaste två veckorna har börjat känna av plötsliga rusningar/svimningskänslor från ingenstans och det utan att jag behöver anstränga mig överhuvudtaget. Det har verkligen eskalerat de senaste dagarna och jag började bli rätt så orolig faktiskt. Började söka runt på nätet för att se om det var något vanligt som kan ske när man är gravid och hittade ganska snart vad jag tror är det jag upplever. Eller jag är ganska säker – det är något som kallas Vena Cava-syndrom och jag tycker att man fick en bra förklaring på vad det är och varför det blir så här. Jag kopierar in den delen där det beskrivs väldigt enkelt:

”Längs ryggen går kroppens största vener (Vena Cava) med syrefattigt blod som ska tillbaka till hjärtat. Venen från nedre delen av kroppen är stor och mjuk och utsätts under graviditeten för ett större tryck än normalt p.g.a. allt som ska få plats därinne i magen. Tryck på venen orsakar ett sämre blodflöde in till hjärtat varpå det alltså blir ett underskott av syresatt blod som går ut från hjärtat och upp till hjärnan. Det kan i sin tur ge hjärtklappning (när hjärtat försöker kompensera blodbristen), andnöd, illamående, yrsel och svimningskänslor.”

Precis så känns det. Jag upplever nästan alla dessa symptom. hjärtklappning, andnöd, yrsel och svimningskänslor, samtidigt som magen är stenhård i sammandragningar – helt plötsligt, från ingenstans. Ofta kommer det när jag sitter på en av sadelstolarna på jobbet. Både när vi sitter med patientbehandling, men också när jag ”bara” sitter framför datorn. Antar att min Vena cava kommer i extra kläm just i den positionen. Annars kan det komma lite närsomhelst, ibland går det över av sig självt – bara jag andas igenom det – men ibland måste jag avbryta helt och gå iväg och sätta mig och antingen sätta huvudet mellan benen eller lägga överkroppen över bordet med armarna framåt. Det börjar med andra ord bli rätt så kämpigt… Är väldigt glad att jag går på semester om bara tre dagar, för nu behöver min kropp verkligen återhämta sig och ladda om inför förlossningen. Skulle behöva sova i en vecka – non stop, för att ta igen all förlorad sömn och vila – men något sådant finns ju såklart inte på kartan med en sprallig liten 1½-åring hemma 😉 Men jag ska iallafall se till att få lite vila mitt på dagen, när hon också sover, det behöver jag.

 

Har någon av er haft samma sak? Vad är era erfarenheter av det? Det är lite läskigt när det plötsligt kommer som en våg över en och det bara ”tar över” ens kropp.

 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats