Tessie-san

Jag hittade henne under bordet

Hej allihopa! Jag vill bara börja med att säga att Kelly mår bra idag. Hon repade sig väldigt snabbt efter hjärnskakningen och är helt tillbaka till sitt vanliga glada och busiga jag. Imorgon ska hon få gå tillbaka till förskolan igen. Det är bara imorgon och på torsdag kvar, sen går hon på lov igen ♡ Jag har redan ringt och pratat med hennes pedagoger och berättat vad som hänt, så de är beredda. Dels för att ha uppsikt ifall hon skulle visa några tecken på att hon skulle börja må dåligt (vilket läkaren inte trodde skulle hända då hon piggnade till så pass snabbt efter fallet), men också vara beredda på att hon nog kommer vilja prata om det som hänt, som i en del av sin bearbetning.

Det finns säkert de med barn som ramlar och slår sig betydligt oftare och kanske haft hjärnskakning både en och två gånger, som inte tycker att det är någon big deal, men det är det för oss. Det är första gången vi varit med om något liknande – dels att hon var med om en olycka, att vi fick åka ambulans (jag har åkt ambulans en gång tidigare) och att vi sedan fick åka in till barnsjukhuset. Det är inget vi gjort tidigare, så det var mycket nytt alltihop. Men då kan vi bocka av det iallafall. Nu ser vi framåt och hoppas att vi slipper några fler olyckor i trappan framöver.

 

Till något helt annat – Häromdagen fick jag ett ryck och ville måla mina naglar. Jag brukar varken ha långa naglar eller måla dem nuförtiden, får inte ha det på mitt jobb pga hygien osv. Så det har bara blivit så att jag hållit dem korta och omålade, men nu fick jag för mig att jag ville ha lite lack på dem och frågade om Kelly också ville måla sina. Hon tittade på mig med stora ögon – OM hon ville!

Vi valde ett genomskinligt men glittrigt lack tillsammans och så satte hon sig i mitt knä när jag målade mina. Sen målade vi hennes också och hon var helt med på att man var tvungen att vänta så nagellacket torkat innan man fick röra någonting. Vi både skakade händerna i luften och blåste på dem för att skynda på det hela. Det är inte det lättaste att vänta på något när man är 2 år… Hon kände sig iallafall jättemallig över sina nya glittriga naglar (det syntes inte så jättemycket pga ingen direkt färg men ändå).

Vi stängde nagellacksflaskan och la undan den. Sen fortsatte jag med annat.

 

Tyckte att det blev lite väl tyst ifrån lilla busfröet som annars låter och har sig vad hon än gör… Ropar på henne, men får inget svar. Vi är på mellanvåningen båda två, men jag kan ändå inte se henne när jag tittar runt…

Hittar henne tillslut under bordet, där hon snott med sig lacket igen, öppnat flaskan och börjat måla sina tånaglar. Haha, titta på den där busiga minen alltså! ♡

 

 

Nu har jag väl öppnat Pandoras ask här och vi får måla naglarna varje vecka i fortsättningen?
Jessan – kommer du hit och tar på dig det uppdraget? 😉

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
    1. tessiesan

      Jessan- haha, om du säger det så! Lycka till att få allt nagellack på nageln bara. Jag valde genomskinligt/glittrigt för att det gärna hamnade lite utanför både här och där på den där virvelvinden ??

stats