Idag är det inte vilken dag som helst – Harley blir nämligen 1 månad idag, hurra hurra hurra!
Jag vet att man ofta säger det, men tiden går verkligen så himla fort när man har fått barn. Det känns nästan som att jag ska missa något om jag bara så blinkar till.
I en månad har vi haft gosepojken hos oss, och på samma sätt som det känns som prick igår som han kom, så är hans närvaro här så himla självklar. Som att han alltid varit hos oss? Det är en så himla konstig känsla, att det är så dubbelt.
Något som däremot inte är konstigt alls är hur mycket vi alla älskar honom. Han är verkligen hela familjens gosnos och vi alla turas om med att pussas och gosas med honom.
Jag fick en fråga idag om jag tycker att det känns jobbigare med en liten nu när vi redan har två barn sen tidigare – och det tycker jag verkligen inte. För det första är Harley en väldigt nöjd kille överlag, han gosar, sover, äter och bajsar. Han är sällan missnöjd för ingenting, antingen är han hungrig, trött, vill rapa eller få ny blöja.
Vill helst av allt ligga i min famn hela dagen om han fick bestämma, men det går bra att följa med i selet också. Om jag behöver lägga ner honom så bullar jag upp med kuddar och en filt som kramar om så det känns som att han ligger kvar i min famn, det brukar gå bra.
Det är klart att det inte blir mycket sömn eftersom vi ammar på nätterna och tjejerna ofta kommer in till oss på småtimmarna, men det känns som att vi fått in en rätt bra rutin kring det också. Jag somnar inte lika lätt om mitt i matningen utan ”gör klart det” innan jag somnar om och kan då lägga ner honom emellan och då kan jag själv lägga mig ner i sängen tills det är dags att äta nästa gång – och det gör så mycket för ryggen/kroppen att inte behöva sittligga som en ostbåge hela natten.
Det som känns allra jobbigast är att jag inte kan ge tjejerna mitt allt just nu. Jag är ofta ganska låst med Harley och eftersom jag inte får bära eller överanstränga mig med tunga lyft pga snittet är jag lite begränsad. Det kommer såklart bli bättre sen när jag läkt helt och Harley blivit något större, men om det är något som känns svårt/jobbigt så är det väl det. Att det är hög ljudvolym och bråk och stök hemma med tre barn är kanske inte så konstigt, men det hör ju till 😉
Harley börjar bli mer och mer vaken och med i blicken nu och det är så himla kul att se. Han sover fortfarande väldigt mycket på dagen, det är mer på kvällen han brukar vakna till och titta en djupt in i ögonen ♡
Jag har även fått ett par första små leenden redan och mitt hjärta smälter, det är det gulligaste jag sett.
Ser så mycket fram emot de första bubblande skratten!
Åh, så himla mysigt att få uppleva alla dessa utvecklingssteg och första gånger från första parkett en gång till.
Grattis på din 1-månadsdag, min fina gosepojke! Mamma älskar dig mest i världen ♡
(Vi hittade inga högre byxor idag 😉 )
