Tessie-san

Hej fina ♡ Hur mår ni?

Vi hade fullt upp den här morgonen. Kelly skulle iväg på utflykt med skolan, de skulle iväg och åka skridskor, så vi hade packat hennes ryggsäck med skridskor, hjälm och vattenflaska som hon fick bära. När vi vinkat av henne gick vi vidare till förskolan och lämnade av Belle, sen gick vi till BVC där Harley hade tid för sin 3-årskontroll. Han var så himla peppad på det. Av någon anledning älskar våra barn att gå till BVC, så han var jätteglad att det var hans tur den här gången.

På 3-årskontrollen tittar man på vikt och längd. Man ser hur väl språket är utvecklat, kan de göra sig förstådda, hur stort ordförråd har de. Sen får de titta på olika bilder och berätta vad de föreställer, visa om de kan ta instruktioner, typ ”nu ska vi samla ihop bilderna igen, vill du ge mig bilderna med bollen och mössan på, Harley?” och lite så. Harley var superduktig, han gjorde alla moment man skulle och kände sig så mallig när vi var färdiga. Han fick välja en liten bok som tack för att han var så duktig.

När vi skulle gå blev det dock lite dramatik. Vi hade precis gått ut från BVC och jag höll på att sätta ner Oliver i vagnen, bad Harley stanna kvar bredvid mig (det är både tandläkaren och andra entréer där på samma våning). Han är dock ivrig på att han ska få trycka på knappen inne i hissen, så när jag tillslut är klar med Oliver i vagnen och svänger runt hörnan ser jag dörrarna till hissen gå igen och hör sedan ett ”mamma?” från Harley därinifrån. Jag slänger mig på knappen och trycker och trycker, men det är för sent, hissen börjar åka nedåt. Panik! Det rullar tusen tankar i huvudet på mig, hur fan ska jag göra nu? Han kan ju gå av på vilken våning som helst (det finns 3 våningar + källaren/garaget), jag kan ju inte bara lämna Oliver i vagnen och springa ner i trapphuset, vad ska jag göra?! Nu ser jag att hissen är nere på -1 och jag får panik. Jag springer då in till BVC igen och ropar högt efter vår sköterska, säger att hon måste komma fort, så hon springer till oss och jag ber henne vänta där med Oliver ”jag måste springa ner i trapporna efter Harley!” skriker jag och slänger upp dörren till trapphuset. Jag springer det snabbaste jag kan nerför trapporna och sliter upp dörren till andra våningen – där ligger vårdcentralen. Jag skriker efter Harley i panik och de skakar på huvudet för att visa att de inte sett någon. Jag springer vidare ner och skriker hans namn. Kommer ner till våningen under och där står en kvinna från öppna förskolan och ropar ”hallå” efter någon förälder – hon står där med Harley. Han hade gått av där och tryckt på knappen för att få upp dörren till öppna förskolan. Vilken lättnad! Jag slängde mig ner och kramade om honom. Mitt hjärta satt i halsgropen, kände att min puls dunkade ända ut i öronen. ”Du får ALDRIG gå in i hissen själv igen. Du måste alltid vänta på mamma!” sa jag om och om igen samtidigt som jag kramade om honom hårt.

Vi tog hissen upp till Oliver och sköterskan igen. Herregud vilken pärs. ”Förlåt mamma. Ska inte åka hissen själv” sa han sen. Lilla hjärtat.

Det går så himla fort. Nu gick ju allting bra och han var aldrig i någon fara, men tankarna som hann fara igenom mitt huvud… speciellt när jag såg att hissen gick ner i garaget, då nästan stannade hjärtat på mig. Nu hade han ju gått av innan dess, men det visste ju inte jag när jag stod fast däruppe med vagnen.

Ja, herregud. När vi alla hade lugnat ner oss gick vi mot förskolan igen. Hans kompisar var redan ute på gården, så de mötte upp oss där. Harley var okej, men jag kände mig skakis hela vägen hem sen.

Innan dramat uppstod lekte grabbarna i väntrummet på BVC.

Hemma sen tog Oliver och jag hans månadsbilder idag. Vi blev lite sena med dem den här gången, men så länge vi hinner inom varje månad så har vi lyckats. Ska bli så kul att se den färdiga tavlan sen ♡

I eftermiddag är det kör igen för Kelly, och jag tror hela gänget följer med dit. Mysigt ♡