Både Elin och jag älskar att gå på bio och vi har betat av en del filmer under de senaste åren. Idag var det dags för en till. Jag har inte haft någon särskild jag vill se, det var Gone girl som jag hade som måste den här hösten, men den har jag ju redan sett med JP. Tycker inte att det går så många bra filmer just nu, det är mest nya skräckisar men det v ä g r a r jag! Så jag sa att Elin fick välja.
Det blev Fury. En spännande film om andra världskriget med Brad Pitt i huvudrollen. Vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men jag förstod nog att den skulle vara tung. Och det var den. Riktigt tung. Filmen var bra, det var den, men jag gillade inte riktigt hur den fick mig att känna. Jag gillar verkligen inte att tekniken går så fort framåt i filmvärlden och att specialeffekterna blir bättre och bättre, för nu får man ju se allt. I närbild. Det kan stundtals bli lite för rått och jag måste både blunda och hålla för öronen för att klara av att sitta kvar överhuvudtaget.
Det kanske är jag som är kinkig. Men jag tycker inte att filmer blir bättre av att man får se i slowmotion hur folk blir mördade på de mest brutala sätt. Tycker att det räcker med att man förstår att personen dör. Jag klarar mig bra utan att se hur i minsta detalj.
Måste nog avsluta den här söndagen med Partaj innan läggdags. För att vända sinnesstämningen lite.
